Andas, innan luften har gått ur, finns det något du måste säga, så får du vänta på din tur, jag vill inte höra vad du sa, kan du inte säga någonting bra, så kan du lika gärna dra

Lyssna, innan allting tagit slut, du vet att någonting måste hända, för du har varit här förut, kan du inte säga som det var? Kan du inte säga något som tar, så kan du lika gärna dra

Jag vill inte höra vad du sa, kan du inte säga någonting bra, så kan du lika gärna dra

Tänd alla ljus här i mörkret nu, natten ska vara förbi
det gamla ska ut och min tvekan är slut för jag kan aldrig mer falla som vi fallit förut
låt Vita Bergen gömma mina spår och ge mej andrum där jag går och undrar när det tär
var vi aldrig bättre än så här

Jag saknar min ö och mitt hav och min längtan, jag saknar ett vi som fanns en gång
innan skulden slog rot i det vackra och fina, innan vägen tillbaka blev omöjligt lång
se det stora i det lilla, sitta ner och vara stilla, tänka utanför sin egen sfär,
för jag är mycket bättre än så där

Jag längtar tillbaks till en tid som var enkel när inget man tänkte var försmått
och jag saknar min far som han var när han sänkte mina tvivel, innan han försvann bort
så tänd alla ljus i mörkret nu låt Garbos Torg få säga ”du vi lever som nån annan lär, när vi kunde vara bättre än så här, låt Vita Bergen gömma sår och ge mej andrum där jag går och andas när det tär, vi måste kunna bättre än så här

Tänd alla ljus här i mörkret nu, natten ska vara förbi
det gamla ska ut och min tvekan är slut för jag kan aldrig mer falla som vi fallit förut
låt Vita Bergen gömma mina spår och ge mej andrum där jag går och undrar när det tär
var vi aldrig bättre än så här

Jag saknar min ö och mitt hav och min längtan, jag saknar ett vi som fanns en gång
innan skulden slog rot i det vackra och fina, innan vägen tillbaka blev omöjligt lång
se det stora i det lilla, sitta ner och vara stilla, tänka utanför sin egen sfär,
för jag är mycket bättre än så där

Jag längtar tillbaks till en tid som var enkel när inget man tänkte var försmått
och jag saknar min far som han var när han sänkte mina tvivel, innan han försvann bort
så tänd alla ljus i mörkret nu låt Garbos Torg få säga ”du vi lever som nån annan lär, när vi kunde vara bättre än så här, låt Vita Bergen gömma sår och ge mej andrum där jag går och andas när det tär, vi måste kunna bättre än så här

Text kommer

jag stirrar i min whiskey
tåget lämnar stan
jag gick efter du somnat
ingen mening att vara kvar
Boxar- Göran gick en rond
tänder som gick av
som jag bad dig: “snälla lämna nu, här finns inget som är bra”
passerar trötta städer
hur många slår just här?
mitt liv det blev på vägen
en vita linjernas affär
du var född att gå på vatten men du drunknar i hans hat
och du säger att jag lämnat allt
det är sant, för jag har valt
save me
“Boxar-Göran är en bra man, du fick ju Clouds med Joni M”
och mormor bad dig att vara tacksam, men du fick inte komma hem
du säger “ingenting är enkelt”
att jag inte kan förstå
men jag lever hellre ensam då, än i ett fängelse för två
save me
jag kommer ta dig om du rör henne igen

Text kommer

jag vaknar av att någon sjunger högt på ett hotellrum nära mitt
och jag fattar inte var jag är eller vem som får sam cooke att låta vitt
på gården hör jag plura hosta till, han har nog stått där med sin kaffekopp sen solen gick upp
i dag vill jag hem, och dansa med dig
jag längtar efter nämdöfjärdens lugna blanka vatten och en kyss
och tusen tankar rusar genom huvudet fast jag vaknade nyss
om min själ var en fågel skulle jag flyga till min ö och bada naken under stjärnorna i natt
i dag vill jag hem, och dansa med dig
så mycket tid man ägnat åt att tvivla
närt trubbel som mått bäst av att få vila
vi åkte tio mil i hällregn med vinden som en ilsken kompanjon
såg tystnaden i glasskogen och drack vin på august tills jag bara log
men nu längtar jag till lugnet och en stillsam habanera
dina armar om min midja och en kyss
i dag vill jag hem och dansa med dig

du säger ”tiden kommer aldrig mer igen”
vi sliter vägarna i jakt på sanningen
jag missar tåget, hamnar snett och tänker sen
och löven faller över stockholm och mitt hem
du säger: jag ska aldrig lämna dig, du ska aldrig någonsin se mej gå
om du ger din sorg åt mej så kan jag bära den åt dej tills du orkar se
två desperados som alltid ville mer
dom säger närhet är någonting som har ett sätt
som inte stämmer med fem varv runt jordklotet
men vad vet dom som aldrig vågat nåt’ nån’ gång
som gömmer ångest bakom murar av betong
jag säger: jag ska aldrig lämna dig, du ska aldrig någonsin se mej gå
om du ger din sorg åt mej så kan jag bära den åt dej tills du orkar se
två desperados som alltid ville mer
du slåss med väderkvarnar och jag står här bredvid
en senor panza som ska ta varenda strid
du säger: jag ska aldrig lämna dig, du ska aldrig någonsin se mej gå
om du ger din sorg åt mej så kan jag bära den åt dej tills du orkar se
jag ska aldrig lämna dig, du ska aldrig någonsin se mej gå
om du ger din sorg åt mej så kan jag bära den åt dej tills du orkar se
två desperados som alltid ville mer

Jag springer Drottninggatan ner
Väskan är inte stängd och jag är sen
De har väntat i en Van uppe på Kungsbron i en kvart
Och det liknar ingenting, det har dom sagt
Jag säger ”förlåt” varenda gång
”Lyckades inte vakna efter natten som blev lång, jag borde ha gått hem när stället stängde klockan 5
Men det blev rundpingis på Augustssons Motel”
Och radion spelade Johnny Cash
Nån sa ”fan vad hon är fräsch
Nina Persson är min ängel, men man har väl ingen sportslig där
Och förresten är hon redan kär, det har jag hört från säkra källor”
Och radion spelade Johnny Cash
Vi gör ett snabbstopp på en mack
Kvällstidning och bilagor trots att de skriver massa skit och visar bara silikon
Men det är långt med bil till Kirunas platåer
Vi skrattar högt åt nakenchock
Och en stackars mager skådis som tycker hon är tjock
Utanför passerar alla småstäder i sömn
Det är där man odlar rädslan att bli glömd
Och radion spelade Johnny Cash
Nån sa ”fan vad hon är fräsch
Nina Persson är min ängel, men man har väl ingen sportslig där
Och förresten är hon redan kär, det har jag hört från säkra källor”
Och radion spelade Johnny Cash
Vi bläddrar vidare i tidningen
Och ser en drogkändis profil igen
Och om jag hade lite tid att kasta pärlor framför svin
Så skulle jag nog ringa upp och ta en strid
Men radion spelade Johnny Cash
Nån sa ”fan vad hon är fräsch
Nina Persson är min ängel, men man har väl ingen sportslig där
Och förresten är hon redan kär, det har jag hört från säkra källor”
Och radion spelade Johnny Cash

Instrumental

Text kommer

Text kommer

jag går dit min älskade väntar
jag följer den vägen som vi sa
den är smalare än de som jag brukade gå förut
och brantare men också utan slut
vi lovade att stå vid vägs ände
där asfalt skrapats bort och blivit grus
där bagaget som vi burit, älskat, hatat och besvurit
bleknat bort som en gammal kärleks doft
och jag såg du kom från ensamhet, från brustna hjärtans rum till bergsundstrand
och du sa du såg dig själv i mig, som en ö som aldrig riktigt hittar land
jag går dit min älskade väntar
jag följer den vägen som vi sa
jag står här och håller min längtan
den brukar ge sig av och flyga fritt
över städerna jag skrattat i, blivit kär och druckit tid förbi i hopp om att hitta lite lugn
i sovande stund var jag vaken
gick hagaparken runt och letade ord
sen kom du och allting före blev precis som att jag drömt mig på något vis
eller undrat var jag var
och du såg jag kom från ensamhet, från brustna hjärtans rum till bergsundstrand
och jag sa jag såg mig själv i dig, som en ö som aldrig riktigt hittar land
jag står här och håller min längtan
jag håller den tätt intill ditt bröst
jag går dit min älskade väntar
jag följer den vägen som vi sa

Text kommer

Du talar om en väntan, om att klara lite mer
Så vi letar efter sanningar på en kyrkogård i sten
Jag fångas av det svarta där, kan inte hitta ut
Dom gula lapparna i mörkret är det enda löftet om ett slut
Vi jagar våran längtan över krogarna i natt
Om vi rasar lite mera, kanske vi hinner ifatt
Den tid som var för längesen, som gjort oss till det här
En flicka som blev sviken bär på en pojke med gevär

Vintern blev för lång
Vi räknade alla dagarna och väntade förgäves på ett ljus som aldrig kom
Och vi lovade att aldrig bli som dom som somnat om

Men vintern blev för lång
Skjut ner varenda jävel som lurat dej nån gång
Trampa ner dem med din stövel, fast rustningen känns trång
Och de brev som skrevs om verklighet, de vill du inte se
Den kvinnan som stod ut med det, hade inga krafter mer

Vintern blev för lång
Vi räknade alla dagarna och väntade förgäves på ett ljus som aldrig kom
Och vi lovade att aldrig bli som dom som somnat om

Men vintern blev för lång
Du talar om en väntan, om att orka lite till
Men du kan aldrig rädda mej för det inget som jag vill

Vintern blev för lång
Vi räknade alla dagarna och väntade förgäves på ett ljus som aldrig kom
Och vi lovade att aldrig bli som dom som somnat om

Men vintern blev för lång, så vi blev precis som dom

jag stirrar i min whiskey
tåget lämnar stan
jag gick efter du somnat
ingen mening att vara kvar
Boxar- Göran gick en rond
tänder som gick av
som jag bad dig: “snälla lämna nu, här finns inget som är bra”
passerar trötta städer
hur många slår just här?
mitt liv det blev på vägen
en vita linjernas affär
du var född att gå på vatten men du drunknar i hans hat
och du säger att jag lämnat allt
det är sant, för jag har valt
save me
“Boxar-Göran är en bra man, du fick ju Clouds med Joni M”
och mormor bad dig att vara tacksam, men du fick inte komma hem
du säger “ingenting är enkelt”
att jag inte kan förstå
men jag lever hellre ensam då, än i ett fängelse för två
save me
jag kommer ta dig om du rör henne igen

alla bränder är släckta i Lugnet nu
vapenvila, orden dog ut
cirkusstopp när havet stillar sig
man måste andas ut
allt lägger sig till slut
för alla dom som är trötta och utan kraft
som kastat bort och sedan sett vad dom haft
låt det gå
låt allt det gamla vara
man måste börja om även om vägen tillbaks blir lång
det ger sig… till slut
för lite, för mycket, det blir aldrig bra
man vrider om kniven ett varv och står kvar
mitt i elden, såsom dårar gör
att värja sig är svårt
man måste nog falla hårt
men det ger sig…till slut…

ett luftslott på telefon
hur kan det växa så långt ifrån? jag lyssnar på Cohen som lugnar
han lägger armarna om mig när natten känns tung här
tänk om ni kunde förstå
det är en spricka i allt, det är så ljuset kommer in
fast du inte orkar så vill dom lite till
två framåt och fem steg bak
ett hjärta av guld och ett ego utan tak
hon tror på en absolut sanning
och målar nätterna ljusa med minnen och starkvin
“tänk om det kunde vara så”
det är en spricka i allt, det är så ljuset kommer in
fast du inte orkar så vill dom lite till
dom släpper dig aldrig men det är en spricka i allt, det är så ljuset kommer in
som säger att man måste tänka klart, sköta snyggt och veta hut
men ni låtsades och brände alla broarna till slut
och jag lyssnar på Cohen som lugnar
han lägger armarna om mig när natten känns tung här
“tänk om det kunde vara så”
det är en spricka i allt, det är så ljuset kommer in
fast du inte orkar så vill dom lite till
dom släpper dig aldrig
men det är en spricka i allt, det är så ljuset kommer in

jag seglade ut på öppet hav
och jag rustade för allt jag skulle nå dit ingen nått
trampa stigar ingen gått men livet drabbade utan ljud
det smög sig under en ängslig hud
så mycket kvar att bevisa då
och inte mycket att lita på
ett ljus brinner ut
en lång väg tar slut
allting jag skulle gjort gick förlorat så fort
i min storm
och livet lämnar mig igen
på ett hotellrum i en stad i något land
jag känner efter om jag finns kvar
vi letar efter mig på en bar
min smärta blir som en kristall
den gnistrar inom mig dov och kall
du vill men kan inte nå den
och jag petar i såren
ett ljus brinner ut
en lång väg tar slut
allting jag skulle gjort gick förlorat så fort
i min storm
ett ljus brinner ut
en lång väg tar slut
jag ser mig på ett kort med de misstag jag gjort
i min storm

inte se det som fattas
aldrig stanna upp
inte bli den som ingenting gör
aldrig bli den som glöder
aldrig brinna för någonting
bara hålla
stilen när allt rasar ner mer och mer
om jag hade kunnat vara där och efter 8000 mil hitta hem igen
men jag kan aldrig någonsin gå tillbaks, så det är enkelt på det viset
om jag hade kunnat ändra mej, men jag kör det ner i skiten och tillbaks igen
du säger att jag alltid är för svår, men jag är enkel på det viset:
jag har lätt att betala priset
men det kostar på när lagom blir till tomhet i mej
ingen ser det som skaver
ingen sörjer det som dör
man pratar bara om väder som stör
utanför
om jag hade kunnat vara där och efter 8000 mil hitta hem igen
men jag kan aldrig någonsin gå tillbaks, så det är enkelt på det viset
om jag hade kunnat ändra mej, men jag kör det ner i skiten och tillbaks igen
du säger att jag alltid är för svår, men jag är enkel på det viset
jag hatar piskan och riset
om jag hade kunnat vara där och efter 8000 mil hitta hem igen men jag kan aldrig någonsin gå tillbaks, så det är enkelt på det viset
om jag hade kunnat ändra mej, men jag kör det ner i skiten och tillbaks igen
du säger att jag alltid är för svår, men jag är enkel på det viset
jag har lätt att betala priset
men det kostar på

så vi följer efter dig och bara lyssnar när du säger hur allt ska bli
och när du faller ut ur ramarna och mallen som du skapat går ingen fri
du måste nog släppa nu, fasaden rämnar
Judy, du som vet alla svar säg nu: hur ska det bli med allt?
du hittar fel hos alla och envar och hos dig är det alltid kaos
du måste nog släppa nu, för Judy, allting har ett slut
och som du tjatar och går på när saker inte blir exakt såsom du bestämt
du borde veta lite bättre och vara ödmjuk inför det att ditt liv har vänt
och sargen du krampar vid
släpp nu taget
Judy, du som vet alla svar säg nu: hur ska det bli med allt?
du hittar fel hos alla och envar och hos dig är det alltid kaos
vi kommer inte längre här, så Judy, säg nu som det är
var tar man vägen när man rymmer från sig själv Judy?
och ber­get du släpar på det rör sig aldrig
Judy, du som vet alla svar, säg nu: Hur ska det bli med allt?
du hittar fel hos alla och en var och hos dig är det alltid kaos
Judy, du som vet alla svar, säg nu: hur ska det bli med allt?
du hittar fel hos alla och envar och för dig räcker aldrig allt
var tar man vägen när man rymmer från sig själv Judy?

kom regn
skölj över min sorg som sakta söver
kom änglar och lys upp min väg
din gud blir min djävul
jag varvar Stones med Travels och domnar
jag flyter bort dit ingen når mig
kom regn
hur vet du alla svaren när sanningen är något som inte finns
och alla slutar längta och ensamhet är något man inte minns
min lögn är din bibel
kom regn och sänk mitt tvivel
kom läppar och kyss mig till liv
en våg och vi blöder två valium bedövar
jag ändras och vattnet jagar mig om natten
kom regn
hur vet du alla svaren när sanningen är något som inte finns och alla slutar längta och ensamhet är något man inte minns

piano: Pernilla
violin: Per Öman
viola: Tony Bauer
cello: Helena Nilsson
stråkarrangemang: Joakim Milder

piano: Pernilla
akustisk gitarr, elgitarr: Fredrik Rönnqvist
kontrabas: Dan Berglund

du gör det så enkelt för dig själv och bara låtsas
ändrar din sanning när du vill
du sover med lampan tänd och hoppas det kommer någon som kan hålla om
du skriker din ångest ner i kudden
det kostar på mera varje dag att stå där naken och dansa för någon som aldrig ser
och du tror inga löften för du vet
i din verklighet finns det ingen plats för det
och ingen orkar se
som steg på månen
så långt ifrån
“men jag vet att det har hänt”
som steg på månen
som snö i sen april
som riktigt guld
som sommarregn utan skuld
“det händer att jag tappar bort mig själv bland brustna själar men plåstrar hop det som finns kvar”
“och jag vet, det som tar mig genom dagen är så långt ifrån allt jag bryr mig om, och hon jag någonstans ville vara”
som steg på månen
så långt ifrån
“men jag vet att det har hänt”
som steg på månen
som snö i sen april
som riktigt guld
som sommarregn utan skuld

Text kommer

Text kommer

Text kommer

Text kommer

Text kommer

Text kommer

Text kommer

Text kommer

Text kommer

pernilla: piano
jerker odelholm: kontrabas

jag vaknar av att någon sjunger högt på ett hotellrum nära mitt
och jag fattar inte var jag är eller vem som får sam cooke att låta vitt
på gården hör jag plura hosta till, han har nog stått där med sin kaffekopp sen solen gick upp
i dag vill jag hem, och dansa med dig
jag längtar efter nämdöfjärdens lugna blanka vatten och en kyss
och tusen tankar rusar genom huvudet fast jag vaknade nyss
om min själ var en fågel skulle jag flyga till min ö och bada naken under stjärnorna i natt
i dag vill jag hem, och dansa med dig
så mycket tid man ägnat åt att tvivla
närt trubbel som mått bäst av att få vila
vi åkte tio mil i hällregn med vinden som en ilsken kompanjon
såg tystnaden i glasskogen och drack vin på august tills jag bara log
men nu längtar jag till lugnet och en stillsam habanera
dina armar om min midja och en kyss
i dag vill jag hem och dansa med dig

du vet
det känns på sättet som du går
du vet precis hur du ska blöda
så hon kan läka dina sår
du vet
du täcker över dina spår
och tänker någon måste vara sämre
det här är det som jag förmår
du får en egen psalm
dekpsalm
för alla de som brann
dekpsalm
du tar
men du ger ingenting igen
och ingenting kommer dra ner dig
under ytan om och om och om igen min vän
du ger
en liten strimma av ditt ljus
men de som kommer dig för nära
de brinner upp inne i ditt hus
du får en egen psalm
dekpsalm
för alla dom som brann
dekpsalm

du säger ”tiden kommer aldrig mer igen”
vi sliter vägarna i jakt på sanningen
jag missar tåget, hamnar snett och tänker sen
och löven faller över stockholm och mitt hem
du säger: jag ska aldrig lämna dig, du ska aldrig någonsin se mej gå
om du ger din sorg åt mej så kan jag bära den åt dej tills du orkar se
två desperados som alltid ville mer
dom säger närhet är någonting som har ett sätt
som inte stämmer med fem varv runt jordklotet
men vad vet dom som aldrig vågat nåt’ nån’ gång
som gömmer ångest bakom murar av betong
jag säger: jag ska aldrig lämna dig, du ska aldrig någonsin se mej gå
om du ger din sorg åt mej så kan jag bära den åt dej tills du orkar se
två desperados som alltid ville mer
du slåss med väderkvarnar och jag står här bredvid
en senor panza som ska ta varenda strid
du säger: jag ska aldrig lämna dig, du ska aldrig någonsin se mej gå
om du ger din sorg åt mej så kan jag bära den åt dej tills du orkar se
jag ska aldrig lämna dig, du ska aldrig någonsin se mej gå
om du ger din sorg åt mej så kan jag bära den åt dej tills du orkar se
två desperados som alltid ville mer

friarna från mexiko de minns varenda drog de tog way back
då
”1972 eller tidigare än så ändå, jag minns det som igår”
sure
tiden läker alla sår
dos cervezas, por favor
viva la mexico, inget regn faller här
friarna från mexiko dom lämnade fru och barn och drog way back
då
en pool som ett martiniglas, balla skjortor på ett ras och flickor i extas
såklart
tiden läker alla sår
dos cervezas, por favor
viva la mexico, inget regn faller här
bara snö i bergen
”gavern” to you
ett slag i nacken, man dör direkt

pernilla: piano
fredrik rönnqvist: bas, gitarrer, lapsteel, kör

älskling ge mej jackan, kom in, stå inte där där, jag var ändå vaken
jag ser du är förtvivlad hon lämnade dej igen
dina händer skakar
jag vet hur det känns, hon kom och du blev vackrare, ljusare ett land utan gräns
jag vet hur tomheten bränns, och nätterna blir längre, sömnen svår, min älskling, jag vet hur det känns jag undrar, var det värt det, hon har lurat dej förut
jag vet, man drunknar sakta
dom säger du ska ha det, förtjänar varje sår
men din gråt raderar fakta och jag vet hur det känns, hon kom och du
blev vackrare, ljusare, en man utan gräns, jag vet hur tomheten bränns, och nätterna blir längre, sömnen svår, min älskling jag vet hur det känns
se tillbaka, man kunde nästan skratta åt rummen där inget finns kvar
åh jag vet hur det känns, du kom och jag blev vackrare, ljusare
ett land utan gräns , jag vet hur saknaden bränns, och nätterna blir längre, sömnen svår, jag vet hur hon krossade dej, för du gjorde samma mot mej

pernilla: piano
fredrik rönnqvist: gitarrer
surjo benigh: bas
micke häggström: trummor, perc

lätt att döma, svårt att titta i din spegel varje kväll
låtsas att det finns en mening med ditt meningslösa gnäll
hit men inte längre, du vrider och du vänder
men jag vet du snackar mest en massa skit
om sånt du tror dej veta om, mitt och ditt och dig och dom
du som kastar sten
som du bäddar får du ligga, med ett tryck över ditt bröst
att du menade väl men sårade är väl knappast någon tröst
hit men inte längre, du vrider och du vänder
men jag vet du snackar mest en massa skit
om sånt du tror dej veta om, mitt och ditt och dig och dom
du som kastar sten
du kastar sten

jag torkar tårar från din kind
skickar ensamhet med vinden
vi borde veta lite bättre än så här vi två
men november gör en svår
och träden tappar sina löv
vi packar upp och packar ner igen
och åker taxi till ett flyg och tar ett tåg som gör att vi hamnar utanför
ser snön som faller ner, och jag faller lite mer
ser snön som faller ner
november bara ler
den där frosten biter tag
vi borde värma oss lite mera
trots alla veckor alla månader och år som går
november gör mig svår
jag bränner kaffet en gång till
vänder dygnet ut och in igen
och jag försöker, gör mitt bästa, men jag är såhär
kan bara säga som det är
ser snön som faller ner, och jag faller lite mer
ser snön som faller ner
november bara ler
vi åker taxi till ett flyg och tar ett tåg som gör att vi hamnar utanför
ser snön som faller ner, och jag faller lite mer
ser snön som faller ner
november bara ler.

om ingen annan har en axel över så har jag en bra här, du kan låna min
om ingen annan ser hur sliten du är så plockar jag upp dig ur ditt ingenting
jag vet att du kan resa dig från arga tal och trasiga mejl
för ingenting är etsat här, inget är försent
om ingen annan har en axel över så har jag en bra här, du kan låna min
om alla andra har ett annat liv, vad rör det väl dig om du är nöjd med ditt?
om alla andra tycker illa vara så hälsa från mej att de kan sköta sitt
vem tror du kommer tacka dig när alla strebers har gått hem till sig?
ingenting är etsat här, inget är försent
om alla andra tycker illa vara så hälsa från mig att dom kan sköta sitt
ingen dömer dig så hårt som du
ingen småsak är för liten
men inget är försent
om ingen annan vågar hoppa för de ”vet hur det blir om det blir som det var
vem vet hur det blir om det blir som det var?
jag tror du mår bra av att bli som du var.

pernilla: piano, sång
fredrik rönnqvist: gitarr, mandolin
dan berglund: kontrabas
micke häggström: trummor

jag går dit min älskade väntar
jag följer den vägen som vi sa
den är smalare än de som jag brukade gå förut
och brantare men också utan slut
vi lovade att stå vid vägs ände
där asfalt skrapats bort och blivit grus
där bagaget som vi burit, älskat, hatat och besvurit
bleknat bort som en gammal kärleks doft
och jag såg du kom från ensamhet, från brustna hjärtans rum till bergsundstrand
och du sa du såg dig själv i mig, som en ö som aldrig riktigt hittar land
jag går dit min älskade väntar
jag följer den vägen som vi sa
jag står här och håller min längtan
den brukar ge sig av och flyga fritt
över städerna jag skrattat i, blivit kär och druckit tid förbi i hopp om att hitta lite lugn
i sovande stund var jag vaken
gick hagaparken runt och letade ord
sen kom du och allting före blev precis som att jag drömt mig på något vis
eller undrat var jag var
och du såg jag kom från ensamhet, från brustna hjärtans rum till bergsundstrand
och jag sa jag såg mig själv i dig, som en ö som aldrig riktigt hittar land
jag står här och håller min längtan
jag håller den tätt intill ditt bröst
jag går dit min älskade väntar
jag följer den vägen som vi sa.

spring din själ så långt du kan
så långt ditt hjärta mäktar med
österängens gula hus stod stadigt emot varje strimma ljus
jag tror vi nästan dog
väntande på nåt som skulle ta oss därifrån
på nåt som aldrig kom
jag tror att jag förstod när ångesten rann ner för väggen, smutsvit med små moln
jag vet att jag fick nog
jag sprang min själ till ro
sprid din oro över stan
för 275 spänn dan
från vägen såg jag din balkong och undrade vad dom bråkade om
jag tror du nästan dog
väntande på mej som skulle ta dig därifrån, på mej som aldrig kom
jag vet att jag blev ”hon som lämnade allting bakom, låste dörren hem och drog”
jag vet att jag fick nog, jag sprang min själ till ro
spring din själ

du står i ditt fönster, jag ser dig titta ut
det tog så många år att ta sej loss och lämna
ändå går jag in till dej
så ge mej det som jag tror på, ge mej nånting bra
ge mej all din värdighet och lite styrka, ge mej nåt att ha
tråkig torsdag, jag skulle ge allt jag har om jag trodde det hjälpte att få se dej le
men du vet, jag tror du borde resa dej själv utan hjälp
jag kan stå här brevid dej
men du är ändå själv
så det är en på miljonen, att du ska få en chans?
jag ser det från ett annat håll än det du antar, du stirrar rakt på mej
och äpplet faller långt från det berömda trädet för vi är inte dom
tråkig torsdag, jag skulle ge allt jag har om jag trodde det hjälpte att få se dej le
men du vet, jag tror du borde resa dej själv utan hjälp, jag kan stå här brevid dej
men du är ändå själv
ge mej nånting nytt
ge mej något att ha
ge mej nånting bra
tråkig torsdag, jag skulle ge allt jag har om jag trodde det hjälpte att få se dej le
men du vet, jag tror du borde resa dej själv utan hjälp, jag kan stå här brevid dej
men du är ändå själv
tråkig torsdag, jag skulle ge allt jag hade till dej, för att se dej le

pernilla: piano
jerker odelholm: kontrabas

jag vaknar av att någon sjunger högt på ett hotellrum nära mitt
och jag fattar inte var jag är eller vem som får sam cooke att låta vitt
på gården hör jag plura hosta till, han har nog stått där med sin kaffekopp sen solen gick upp
i dag vill jag hem, och dansa med dig
jag längtar efter nämdöfjärdens lugna blanka vatten och en kyss
och tusen tankar rusar genom huvudet fast jag vaknade nyss
om min själ var en fågel skulle jag flyga till min ö och bada naken under stjärnorna i natt
i dag vill jag hem, och dansa med dig
så mycket tid man ägnat åt att tvivla
närt trubbel som mått bäst av att få vila
vi åkte tio mil i hällregn med vinden som en ilsken kompanjon
såg tystnaden i glasskogen och drack vin på august tills jag bara log
men nu längtar jag till lugnet och en stillsam habanera
dina armar om min midja och en kyss
i dag vill jag hem och dansa med dig

du vet
det känns på sättet som du går
du vet precis hur du ska blöda
så hon kan läka dina sår
du vet
du täcker över dina spår
och tänker någon måste vara sämre
det här är det som jag förmår
du får en egen psalm
dekpsalm
för alla de som brann
dekpsalm
du tar
men du ger ingenting igen
och ingenting kommer dra ner dig
under ytan om och om och om igen min vän
du ger
en liten strimma av ditt ljus
men de som kommer dig för nära
de brinner upp inne i ditt hus
du får en egen psalm
dekpsalm
för alla dom som brann
dekpsalm

friarna från mexiko de minns varenda drog de tog way back
då
”1972 eller tidigare än så ändå, jag minns det som igår”
sure
tiden läker alla sår
dos cervezas, por favor
viva la mexico, inget regn faller här
friarna från mexiko dom lämnade fru och barn och drog way back
då
en pool som ett martiniglas, balla skjortor på ett ras och flickor i extas
såklart
tiden läker alla sår
dos cervezas, por favor
viva la mexico, inget regn faller här
bara snö i bergen
”gavern” to you
ett slag i nacken, man dör direkt

pernilla: piano
fredrik rönnqvist: bas, gitarrer, lapsteel, kör

pernilla: piano
fredrik rönnqvist: gitarrer
surjo benigh: bas
micke häggström: trummor, perc

lätt att döma, svårt att titta i din spegel varje kväll
låtsas att det finns en mening med ditt meningslösa gnäll
hit men inte längre, du vrider och du vänder
men jag vet du snackar mest en massa skit
om sånt du tror dej veta om, mitt och ditt och dig och dom
du som kastar sten
som du bäddar får du ligga, med ett tryck över ditt bröst
att du menade väl men sårade är väl knappast någon tröst
hit men inte längre, du vrider och du vänder
men jag vet du snackar mest en massa skit
om sånt du tror dej veta om, mitt och ditt och dig och dom
du som kastar sten
du kastar sten

jag torkar tårar från din kind
skickar ensamhet med vinden
vi borde veta lite bättre än så här vi två
men november gör en svår
och träden tappar sina löv
vi packar upp och packar ner igen
och åker taxi till ett flyg och tar ett tåg som gör att vi hamnar utanför
ser snön som faller ner, och jag faller lite mer
ser snön som faller ner
november bara ler
den där frosten biter tag
vi borde värma oss lite mera
trots alla veckor alla månader och år som går
november gör mig svår
jag bränner kaffet en gång till
vänder dygnet ut och in igen
och jag försöker, gör mitt bästa, men jag är såhär
kan bara säga som det är
ser snön som faller ner, och jag faller lite mer
ser snön som faller ner
november bara ler
vi åker taxi till ett flyg och tar ett tåg som gör att vi hamnar utanför
ser snön som faller ner, och jag faller lite mer
ser snön som faller ner
november bara ler.

om ingen annan har en axel över så har jag en bra här, du kan låna min
om ingen annan ser hur sliten du är så plockar jag upp dig ur ditt ingenting
jag vet att du kan resa dig från arga tal och trasiga mejl
för ingenting är etsat här, inget är försent
om ingen annan har en axel över så har jag en bra här, du kan låna min
om alla andra har ett annat liv, vad rör det väl dig om du är nöjd med ditt?
om alla andra tycker illa vara så hälsa från mej att de kan sköta sitt
vem tror du kommer tacka dig när alla strebers har gått hem till sig?
ingenting är etsat här, inget är försent
om alla andra tycker illa vara så hälsa från mig att dom kan sköta sitt
ingen dömer dig så hårt som du
ingen småsak är för liten
men inget är försent
om ingen annan vågar hoppa för de ”vet hur det blir om det blir som det var
vem vet hur det blir om det blir som det var?
jag tror du mår bra av att bli som du var.

jag går dit min älskade väntar
jag följer den vägen som vi sa
den är smalare än de som jag brukade gå förut
och brantare men också utan slut
vi lovade att stå vid vägs ände
där asfalt skrapats bort och blivit grus
där bagaget som vi burit, älskat, hatat och besvurit
bleknat bort som en gammal kärleks doft
och jag såg du kom från ensamhet, från brustna hjärtans rum till bergsundstrand
och du sa du såg dig själv i mig, som en ö som aldrig riktigt hittar land
jag går dit min älskade väntar
jag följer den vägen som vi sa
jag står här och håller min längtan
den brukar ge sig av och flyga fritt
över städerna jag skrattat i, blivit kär och druckit tid förbi i hopp om att hitta lite lugn
i sovande stund var jag vaken
gick hagaparken runt och letade ord
sen kom du och allting före blev precis som att jag drömt mig på något vis
eller undrat var jag var
och du såg jag kom från ensamhet, från brustna hjärtans rum till bergsundstrand
och jag sa jag såg mig själv i dig, som en ö som aldrig riktigt hittar land
jag står här och håller min längtan
jag håller den tätt intill ditt bröst
jag går dit min älskade väntar
jag följer den vägen som vi sa.

spring din själ så långt du kan
så långt ditt hjärta mäktar med
österängens gula hus stod stadigt emot varje strimma ljus
jag tror vi nästan dog
väntande på nåt som skulle ta oss därifrån
på nåt som aldrig kom
jag tror att jag förstod när ångesten rann ner för väggen, smutsvit med små moln
jag vet att jag fick nog
jag sprang min själ till ro
sprid din oro över stan
för 275 spänn dan
från vägen såg jag din balkong och undrade vad dom bråkade om
jag tror du nästan dog
väntande på mej som skulle ta dig därifrån, på mej som aldrig kom
jag vet att jag blev ”hon som lämnade allting bakom, låste dörren hem och drog”
jag vet att jag fick nog, jag sprang min själ till ro
spring din själ

-

-

Text kommer

Text kommer

Text kommer

Text kommer

Text kommer

Text kommer

Text kommer

Text kommer

Text kommer

Text kommer

Det kom ett brev från Amerika till Malin i byn
Det var från henne, deras lyckade, som tagit sig ur dyn
Hon som lämnat den där mannen, han som ingenting begrep
Om hur man köpte hennes kärlek, om hur man inte fick vara vek
Det var bra “over there“ hon hade gift sej men någon rik
Som spelade hockey och som hjälpt till med hennes första utvik
Han var den enda hon träffat som verkligen kunde förstå
Vikten av att alltid vara snygg utanpå
Malin sa “nu har hon skrivit från Amerika
Flickan har lyckats, precis som vi sa
Och grannarna kommer bli jätteavundsjuka
Men där fick dom, det kan dom gott ha, jag önskar det var jag”
Det var stort det där huset som dom köpt i Detroit
Och häromdan var dom på kändisfest och träffade Jon Voight
Han var bitter, ganska full och sa: ”det har blivit en pina
Ingen ger mej längre roller, dom vill bara ha Angelina”
Malin sa ”nu har hon skrivit från Amerika
Flickan har lyckats, precis som vi sa
Och grannarna kommer bli jätteavundsjuka
Men där fick dom, det kan dom gott ha, jag önskar det var jag”
”Och det var bra vet du mamma, att du lärde mej så tidigt
Att passa in och se snygg ut, sikta högt och vara smidig
Du vet, honom som jag lämnade som ni tyckte var så fel
Han kunde ändå aldrig köpa mej en endaste juvel”
Malin sa ”nu har hon skrivit från Amerika
Flickan har lyckats, precis som vi sa
Och grannarna kommer bli jätteavundsjuka
Men där fick dom, det kan dom gott ha, jag önskar det var jag”

Bränn mina vingar, lär mej gå lätt
Håll mina tankar, håll om mitt vett
Genom det kalla, genom eld och dröm
Ska jag falla, ska jag falla
Bränn mina vingar, fyll upp mitt glas
Jag trampar bland skärvor, dina drömmar i kras
Genom vårt hus går min längtan, ut över dej och förbi
Jag vill falla, jag vill falla
Så bränn mina vingar, jag vill inte se
Från bryggan vid havet, till Spybars entré
Vill inte flyga och inte förstå
så bränn mina vingar på bål
Göm mina tankar, göm allt mitt guld
Vi sjunker i tystnad, ett skepp fullt av skuld
Genom Madrid går din längtan ut över mej och förbi
Du vill falla, bara falla
Så bränn mina vingar, jag vill inte se
Från bryggan vid havet, till bråk på Cafeét
Vill inte bära och inte förstå
Så bränn mina vingar på bål
Genom vårt hus går min längtan, ut över dej och förbi
Vi ska falla, vi ska falla
Så bränn mina vingar, jag vill inte se
Från bryggan vid havet, till Spybars entré
Vill inte lyssna och inte förstå
Så bränn mina vingar på bål

Träd varsamt, kära vän
Den vägen leder inte hem
Det han ger tas alltid från nån annans sorg
Och jag vet en man är ingen borg
Fallna änglar
Fallna änglar, de faller ur din säng
Och galla rinner ur hans mun när isen blev för tunn
Hans feta ego är en annan sorg
Du vet, en man är ingen borg
Fallna änglar
Fallna änglar, de faller ur din säng
De faller ur ditt liv, som ett tidsfördriv

Vad är det du värnar om och har tålamod med?
Vad är det som gör att du orkar stå och le?
Är det backstagepass och en sjukt bra plats just vid mixer-killens bås?
Är det känslan att få vara någon om så bara för en stund som gör dig till hund?
Hund
Varannan vatten funkar inte här
Maduska No:1 sliter isär
Din oro färgar natten blå och själen stänger av
Du tvingar dina ben att gå och missar den sekund när han blir en hund
Hund
Vi gjorde som ni gjorde, väldigt sällan som ni sa
Du skriker att jag borde hjälpt dig när jag gav mig av och du köpte hund
Hund
Gör dig till hund

Duett med Dregen

Jag springer Drottninggatan ner
Väskan är inte stängd och jag är sen
De har väntat i en Van uppe på Kungsbron i en kvart
Och det liknar ingenting, det har dom sagt
Jag säger ”förlåt” varenda gång
”Lyckades inte vakna efter natten som blev lång, jag borde ha gått hem när stället stängde klockan 5
Men det blev rundpingis på Augustssons Motel”
Och radion spelade Johnny Cash
Nån sa ”fan vad hon är fräsch
Nina Persson är min ängel, men man har väl ingen sportslig där
Och förresten är hon redan kär, det har jag hört från säkra källor”
Och radion spelade Johnny Cash
Vi gör ett snabbstopp på en mack
Kvällstidning och bilagor trots att de skriver massa skit och visar bara silikon
Men det är långt med bil till Kirunas platåer
Vi skrattar högt åt nakenchock
Och en stackars mager skådis som tycker hon är tjock
Utanför passerar alla småstäder i sömn
Det är där man odlar rädslan att bli glömd
Och radion spelade Johnny Cash
Nån sa ”fan vad hon är fräsch
Nina Persson är min ängel, men man har väl ingen sportslig där
Och förresten är hon redan kär, det har jag hört från säkra källor”
Och radion spelade Johnny Cash
Vi bläddrar vidare i tidningen
Och ser en drogkändis profil igen
Och om jag hade lite tid att kasta pärlor framför svin
Så skulle jag nog ringa upp och ta en strid
Men radion spelade Johnny Cash
Nån sa ”fan vad hon är fräsch
Nina Persson är min ängel, men man har väl ingen sportslig där
Och förresten är hon redan kär, det har jag hört från säkra källor”
Och radion spelade Johnny Cash

Jag kan inte stanna här och vet att du är samma själ
Vi skrattar ifrån Jacksonville till Orlando i en gammal trälig buss som stönar till varje gång man bromsar in
Och fast allting bara skakar ska vi spela plocke-pinn
Taxarna har basker, Musse Pigg har knaprat E
Jag drömmer i min slaf, skriker till och trillar ner
Skratta mig bort, jag kan inte stanna här
Skratta mej bort över grånande misär
Man bör växa upp, bli stabil om man kan
Men skratta mej bort, min älskade man
Vi skrattar så vi gråter när vi flyger till Lausanne
Min väska blev en säkerhetsrisk och plånboken försvann
Vi räknar ut att det måste varit på Peppar kvällen innan
Och skrattar ännu mer när vi tänker på den kvinnan
Som slängde sig på rygg och visade brösten mitt i maten
Med ett ”tjena, hur är läget, har ni provat á la carten?”
Skratta mig bort, jag kan inte stanna här
Skratta mej bort över grånande misär
Man bör växa upp, bli stabil om man kan
Men skratta mej bort, min älskade man
Jag springer ut i vägen glömmer bort att se mig för
Du säger akta fina Nisse, jag klarar inte om du dör
Skratta mig bort, jag kan inte stanna här
Skratta mej bort över grånande misär
Man bör växa upp, bli stabil om man kan
Men skratta mej bort, min älskade man

Du talar om en väntan, om att klara lite mer
Så vi letar efter sanningar på en kyrkogård i sten
Jag fångas av det svarta där, kan inte hitta ut
Dom gula lapparna i mörkret är det enda löftet om ett slut
Vi jagar våran längtan över krogarna i natt
Om vi rasar lite mera, kanske vi hinner ifatt
Den tid som var för längesen, som gjort oss till det här
En flicka som blev sviken bär på en pojke med gevär

Vintern blev för lång
Vi räknade alla dagarna och väntade förgäves på ett ljus som aldrig kom
Och vi lovade att aldrig bli som dom som somnat om

Men vintern blev för lång
Skjut ner varenda jävel som lurat dej nån gång
Trampa ner dem med din stövel, fast rustningen känns trång
Och de brev som skrevs om verklighet, de vill du inte se
Den kvinnan som stod ut med det, hade inga krafter mer

Vintern blev för lång
Vi räknade alla dagarna och väntade förgäves på ett ljus som aldrig kom
Och vi lovade att aldrig bli som dom som somnat om

Men vintern blev för lång
Du talar om en väntan, om att orka lite till
Men du kan aldrig rädda mej för det inget som jag vill

Vintern blev för lång
Vi räknade alla dagarna och väntade förgäves på ett ljus som aldrig kom
Och vi lovade att aldrig bli som dom som somnat om

Men vintern blev för lång, så vi blev precis som dom

Att vara hon som kastar bort, som river ner och bryter upp
Hon som levde för något annat än det du trodde i vått och torrt
Varför är lönlöst, det finns inga svar
Det är inte vackert, men någon måste
Våga vara svinet som lämnade dig utan (gå, låt det gå, det finns inga svar)
Som tog dyra vinet och kastade mot rutan (allt som finns kvar är ett minne som var)
Att vara han som hade bråttom, att vara sann hanns inte med
Att protestera och vilja mera, är ingen mening om man inte kan
Inget är heligt när tomheten tär
Det är inte vackert, men någon måste
Våga vara svinet som lämnade dig utan (gå, låt det gå, det finns inga svar)
Som tog dyra vinet och kastade mot rutan (allt som finns kvar är ett minne som var)
Det finns inga svar
Varför är lönlöst, det finns inga svar
Det är inte vackert, men någon måste
Våga vara svinet som lämnade dig utan (gå, låt det gå, det finns inga svar)
Som tog dyra vinet och kastade mot rutan (allt som finns kvar är ett minne som var)
Våga vara svinet som lämnade dig utan (gå, låt det gå, det finns inga svar)
Som ljög och bedrog och gav sanning åt satan (allt som finns kvar är ett minne som var)
Det finns inga svar

På en landsväg utmed havet cyklar flickan i min sång
Backe upp och backe ner för vägen hem har blivit lång
Hennes svarta hår i vinden, gröna ögon som vill se
Som vill öppna sig för världen, som vill veta lite mer
Ystad Badflicka nitton-hundra-femtiosju
Om du visste allt det då, som du vet i detta nu
Skulle du då vända om, lägga till och byta ut, Ystad badflicka -57?
Hon spelar dragspel med sin far och lovar dygder åt sin mor
Hoppar högre varje dag och knäar mer än någon tror
Driver tankarna på flykt när orättvisan blir för stor
Måste sköta allting snyggt, kära syster, käre bror
Ystad Badflicka nitton-hundra-femtiosju
Om du visste allt det då, som du vet i detta nu
Skulle du då vända om, lägga till och byta ut, Ystad badflicka – 57?
Värdinnan får ta ledigt, värden reder sig ändå
Och jag vet du vill bedövas, när din rädsla blir för svår
Det fanns så många vägskäl och vad är att välja rätt?
Jag kan inte döma dig, du gjorde på ditt sätt
Ystad Badflicka nitton-hundra-femtiosju
Om du visste allt det då, som du vet i detta nu
Skulle du då vända om, lägga till och byta ut, Ystad badflicka -57?

Text kommer

Text kommer

Text kommer

Text kommer

Text kommer

Text kommer

Text kommer

Text kommer

Text kommer

Text kommer

Text kommer

Text kommer

Text kommer

Text kommer

Text kommer

Text kommer

Text kommer

Text kommer

Text kommer

Text kommer

Text kommer

Text kommer

Text kommer

Text kommer

Text kommer

Text kommer

Text kommer

Text kommer

Text kommer

Text kommer

Text kommer

Text kommer

Text kommer

Text kommer

Text kommer

Text kommer

Text kommer

Text kommer

Text kommer

Text kommer